Dagbok Mad Swede

Dagbok Mad Swede

Riga Tack Carl Sviberg

DagbokPosted by Lars-Erik Frödeberg 2013-08-14 08:59

Nu har jag bara 30km kvar till Riga. Efter att haft att få gå runt i gamla stan i Tallinn en dag extra, mot vad jag tänkt, så gick färdvägen sydväst ut. Här var det slätt och öppna fält, så kilometrarna försvann i bakgrunden, och jag förflyttade mej med lagom fart mot Lettland. När jag hade 25 km kvar till gränsen var det dags att slå upp tältet, det fanns ingen campingplats i närheten, så det blev fricamping. Hittade en fin plats vid en skogsdunge. När tältet rest och maten intagen, var det dags att sova, trodde jag. Men det visade sig att jag hade fel. För det blev istället att sätta sig på första parkett och se på ett fantastiskt vackert ljusspel, samtidigt lyssna på ett cresendo av ljud. Efter två timmar var det slut. Men just denna kväll hade dom två föreställningar, som bara hade en halv timmas paus. Det var fri entré till båda föreställningarna. Det ingick också fri dusch om man ville, men tältet höll tätt.
Efter 492 km i Estland, passerade jag gränsen till Lettland. Nu var det lätt att cykla, för jag var på väg rakt söder ut, nedåt på kartan. Det blev bara 40 km i Lettland innan det var dags att sova igen. Hittade en campingplats precis vid havet. Satte upp tältet, åt och njöt av den vackra solnedgången. Det mullrade lite över havet, men det såg lugnt ut. Men det vackra skådespel som hade varit i Estland, hade fått en uppföljare, med det tillägget att det var en blåsorkester som var med. Ut i regnet, förstärka tältförtöjningarna med stormsnören och hoppas på att allt skulle hålla. Det blev dåligt med sömn denna natt också. Bestämde mig för att ligga still en extra dag.
Nu var det dags att komma upp på cykeln och se vad Lettland har att bjuda på. Det börjar med att jag cyklar en utstakad cykelväg efter stranden, på sanddynorna. Efter 10 km blev cykelvägen en gångstig, så det var bara att gå vid sidan och leda cykeln. Efter ytterligare 2 km kom en bäckravin. Nu var det bara att lossa packningen och bära över väskor och cykel, och lasta på det igen på andra sidan. Trots allt besvär, var det en vackert med denna sandstrand mellan mej och havet, det fanns inte en sten över 4mm. Stranden var som att gå i mjöl. Jobbigt men skönt. Inte en människa så långt ögat nådde, så det blev även ett nakendopp. Efter att ha cyklat, burit och lett cykeln i 20 km kom jag ut på den stora vägen igen. Då var det dags att få ett dakapo på föregående föreställning. det varade bara 10-15 min, sedan övergick det i lätt regn.
Nu har jag legat på ett vandrarhem, för att få torkat en del av packningen, och fått ligga i en riktig säng. Är nu utvilad och skall ta itu med dagens resa.